”Folkrätten är inget altare”

I en krönika i Affärsvärlden argumenterar EU-parlamentarikern Alice Teodorescu Måwe (KD) för att internationell rätt inte får bli ett hinder när auktoritära regimer ska stoppas.

Utgångspunkten är utvecklingen i Iran efter de amerikansk-israeliska attackerna och ayatolla Ali Khameneis död. Teodorescu Måwe menar att folkrätten i praktiken riskerar att fungera som ett skydd för despoter, snarare än för deras offer.

”Folkrätten är inget altare att knäböja inför när den i praktiken skyddar tyranner”, skriver hon.

Historien som argument Hon drar paralleller till andra världskriget och hävdar att demokrati i Europa inte hade varit möjlig utan de allierades militära insatser mot Nazityskland.

Poängen är inte att våld är ett ideal, utan att det ibland kan vara en nödvändig förutsättning för att bryta ett förtryckande system.

Kritiken riktas mot det hon beskriver som en selektiv användning av folkrätten – där juridiken åberopas för att begränsa västvärldens handlingsutrymme, men inte för att hålla förtryckarregimer ansvariga.

R2P och skyldigheten att agera Teodorescu Måwe hänvisar till principen Responsibility to Protect (R2P), som innebär att det internationella samfundet har ett ansvar att agera när en stat inte skyddar sin befolkning.

Hon menar att den iranska regimen, genom systematiskt förtryck och våld mot den egna befolkningen, i praktiken brutit mot folkrättens grundprinciper.

I det ljuset blir frågan inte om omvärlden får agera – utan om den har råd att låta bli.

En ideologisk skiljelinje Krönikan har väckt starka reaktioner.

I SVT Aktuellt mötte Teodorescu Måwe Aftonbladets Anders Lindberg i en debatt om folkrättens roll. På sociala medier hyllas hennes ”moraliska tydlighet” av vissa, medan andra menar att resonemanget riskerar att undergräva det regelbaserade internationella systemet.

Debatten blottlägger en större konflikt: Ska folkrätten tolkas strikt och begränsa militär intervention? Eller måste den utvecklas när den i praktiken låser demokratier i passivitet inför brutala regimer?

Juridik kontra realpolitik Kritiker av intervention argumenterar för att internationell rätt är en grundbult i global stabilitet. Om den urholkas riskerar världen att återgå till maktpolitik utan regler.

Teodorescu Måwes linje är att en regelordning som inte förmår skydda människor från systematiskt statligt våld tappar sin legitimitet.

Det är en principiell konflikt mellan juridisk konsekvens och moralisk konsekvens.

En debatt som inte försvinner Utvecklingen i Iran gör frågan akut, men diskussionen är större än så.

Den rör:

  • Hur demokratier ska förhålla sig till auktoritära stater
  • Om stabilitet utan frihet är ett acceptabelt tillstånd
  • Hur internationell rätt ska tillämpas i en värld där vissa aktörer systematiskt bryter mot den

Teodorescu Måwes slutsats är tydlig: ibland måste ruinerna först skapas för att tyranni ska kunna ersättas.

Oavsett var man står i sakfrågan är det en debatt som rör kärnan i västvärldens självbild – och som sannolikt kommer att prägla politiken långt bortom Iran.