SD vill införa svensk terrorlista – ifrågasätter EU:s passivitet Sverigedemokraterna vill återinföra en nationell svensk terrorlista. Förslaget presenterades av partiledaren Jimmie Åkesson i samband med en internationell konferens om antisemitism i Jerusalem och innebär att organisationer som Muslimska brödraskapet och Iranska revolutionsgardet ska terrorstämplas i Sverige.

Beskedet togs emot med applåder på plats. Enligt Åkesson handlar initiativet om att täppa till luckor i dagens system – och om att visa politiskt ledarskap där EU enligt SD inte förmår agera.

”EU-listan är för smal” I dag bygger Sveriges terrorlagstiftning i hög grad på EU:s gemensamma sanktionslista. Enligt SD är den både för snäv och för långsam.

Åkesson pekar på att EU:s beslutsprocess ofta blockeras av enskilda medlemsländer, vilket enligt honom gör det omöjligt att terrorstämpla aktörer som i praktiken redan fungerar som terrororganisationer.

SD:s linje är att Sverige därför bör ha en egen nationell lista, som kan komplettera – men inte ersätta – EU:s arbete.

Organisationer med våldsamma förgreningar Muslimska brödraskapet är sedan länge förbjudet i flera länder i Mellanöstern. Rörelsen grundades 1928 i Egypten och har historiskt förespråkat revolutionär islamism. Dess ideologiska arv har haft stort inflytande över flera våldsbejakande grupper, däribland Hamas.

Iranska revolutionsgardet, ofta förkortat IRGC, är en central maktfaktor i Iran och ansvarar för både utlandsoperationer och stöd till terrorstämplade grupper som Hizbollah. Organisationen är redan terroristklassad av bland annat USA, Kanada och Australien – men inte av EU.

Normal politik – eller något ”omdiskuterat”? Att ett riksdagsparti föreslår en nationell terrorlista är i sig inget anmärkningsvärt i internationell jämförelse. Ändå har svenska medier snabbt valt att rama in både konferensen och förslaget som ”omdiskuterade”.

Det väcker frågor om hur vissa politiska initiativ behandlas beroende på avsändare, snarare än innehåll. I detta fall presenterades förslaget i ett sammanhang som uttryckligen handlade om antisemitism – ett område där Sverige återkommande kritiserats för bristande handlingskraft.

Ett initiativ i valrörelsen SD aviserar att frågan om en nationell terrorlista kommer att drivas aktivt i valrörelsen. Partiet menar att Sverige under lång tid förlitat sig på överstatliga lösningar som inte levererat – och att det nu krävs nationella verktyg för att motverka extremism, terrorfinansiering och våldsbejakande ideologier.

Oavsett hur förslaget tas emot politiskt aktualiserar det en större fråga: vem sätter agendan i säkerhetspolitiken – folkvalda partier eller institutionell tröghet?