“Högern mot medierna” – en konflikt som kan avgöra valet I sin senaste lördagsvideo med titeln “HÖGERN mot MEDIERNA” argumenterar debattören Henrik Jönsson för att konflikten mellan borgerliga väljare och traditionella medier nu är så djup att den riskerar att påverka valutgången 2026.

Utgångspunkten är frågan om mediekritik från högern är ett hot mot demokratin – eller ett svar på vad han beskriver som kampanjjournalistik.

Jönsson menar att flera etablerade medier systematiskt vinklar migrationsrapporteringen för att framställa regeringens politik som omänsklig.

Exempel från migrationsbevakningen I videon lyfter Jönsson bland annat:

  • Dagens Nyheters rapportering om fyraårige Raif
  • Sveriges Radios rapportering om en åttamånaders bebis
  • Uppmärksammade utvisningsfall med stark emotionell dramaturgi

Han hävdar att centrala sakuppgifter i flera fall antingen utelämnats eller presenterats på ett missvisande sätt, vilket bidragit till drevliknande reaktioner.

Jönsson hänvisar även till granskningar som visat att public service under senare tid publicerat ett stort antal personfokuserade utvisningsreportage med liknande berättarstruktur.

Förtroendeklyftan växer En central del av videon handlar om förtroendepolarisering.

Jönsson pekar på att förtroendet för public service sjunkit kraftigt bland väljare som identifierar sig till höger, samtidigt som det är fortsatt högt eller till och med växande bland vänsterväljare.

Han menar att det inte kan förklaras enbart med generell institutionsskepsis, utan att det också speglar hur medier agerar i praktiken.

I videon lyfts även tidigare fällningar av public service i granskningsnämnden som exempel på problem med opartiskhet.

Nya medier och motreaktionen Jönsson beskriver framväxten av nya digitala medieplattformar som en konsekvens av förtroendetappet.

Han nämner hur flera borgerliga politiker i ökande grad medverkar i alternativa medier eller tackar nej till intervjuer i traditionella kanaler. Det presenteras som en medveten strategi för att bryta det han kallar ett etablerat tolkningsmonopol.

Enligt Jönsson är det positivt för demokratin att fler medieaktörer konkurrerar om verklighetsbeskrivningen.

Mediestöd och makt I den avslutande delen riktar Jönsson kritik mot mediestödssystemet och public service-finansieringen. Han ifrågasätter vad han ser som en struktur där skattefinansierade medier samtidigt granskar och påverkar den politiska makten.

Han tar också upp beslutet att tilldela Aftonbladet ett nationellt radiosändningstillstånd och menar att tajmingen väcker frågor.

Samtidigt understryker han att han själv inte mottar mediestöd och att hans produktion finansieras genom frivilliga bidrag.

En större systemfråga Videon placerar den svenska mediedebatten i ett större historiskt och ideologiskt sammanhang. Jönsson jämför med det romerska Forum Romanum och argumenterar för att den som kontrollerar berättelsen också påverkar vad som är politiskt möjligt.

Kärnfrågan han ställer är om valet 2026 i praktiken handlar om höger mot vänster – eller om det i ökande grad handlar om förtroendet för de traditionella mediernas roll.

Oavsett hur man bedömer hans slutsatser illustrerar videon att relationen mellan politik och medier blivit en av valrörelsens mest laddade frågor.

Och den konflikten lär inte minska i intensitet framöver.