Retoriken hårdnar i USA efter deportationer och protester När USA:s federala myndigheter verkställer utvisningar av personer som vistas i landet utan tillstånd – så kallade irreguljära migranter – är det i grunden ett uttryck för statens skyldighet att upprätthålla lagar beslutade av folkvalda församlingar. Trots detta har flera medier i veckan framställt insatserna som en attack på demokratin.
I Kalifornien väckte särskild uppmärksamhet det faktum att nationalgardet satts in för att bistå migrationsmyndigheten ICE vid protestfyllda räder. Delstatens guvernör Gavin Newsom gick så långt som att hävda att ”demokratin är under attack”.
Oenighet om presidentens befogenheter Bakgrunden till anklagelsen är en juridisk och konstitutionell fråga: Har USA:s president rätt att utlysa ett nödläge och skicka in federala trupper till en delstat mot delstatsstyrets vilja?
Det är en legitim diskussion, där landets högsta domstol ännu inte fällt sitt avgörande. Men att kalla verkställandet av gällande lagstiftning – oavsett hur kontroversiell den är – för ett hot mot demokratin, är något annat. Det riskerar att förväxla den demokratiska processen med dess politiska utfall.
När medier väljer sida I rapporteringen från flera amerikanska och svenska medier har fokus snarare legat på Donald Trumps språkbruk, än på de juridiska grunderna för utvisningarna eller delstatens protester. En bild som spreds av försvarsministern där nationalgardet står beväpnat vid ett gripande, kallades ”inflammatorisk”. Samtidigt presenterades kritiken från Kalifornien som ett facit snarare än som en partsinlaga i ett politiskt maktspel.
Det väcker frågan: är det verkligen ett hot mot demokratin att staten försöker verkställa folkviljan så som den kommit till uttryck i fria val – även när protester uppstår?
Demokratins kärna är lagbundenhet En fungerande demokrati kännetecknas av att beslut som fattats enligt konstitutionella regler också omsätts i praktiken – även när de är impopulära hos vissa grupper. I annat fall förvandlas demokratin till en kuliss där känslor och gatuprotester trumfar juridik och valresultat.
Att migrationspolitik väcker starka känslor är väntat. Men det är oroväckande när medier framställer rättsstatens försvar – inklusive ordningsinsatser mot våldsamma upplopp – som ett hot i sig. I en demokrati måste det vara möjligt att både utvisa personer som saknar rätt att vistas i landet och att upprätthålla ordning, utan att det beskrivs som auktoritärt.
Det är inte tillämpningen av lagen som hotar demokratin. Det är idén att vissa beslut inte får verkställas – trots att de är lagligt fattade – som gör det.
