57 gripna i Berlin – väst börjar tröttna på antisemitisk aktivism I helgen greps 57 personer vid en våldsam pro-palestinsk demonstration i Berlin. Det skedde i samband med den årliga Prideparaden, där aktivisterna valde att försöka kapa evenemanget med slagord, flaskkastning och, enligt polisen, symboler kopplade till terrorism.

Det allvarligaste? Att minst 17 poliser skadades – varav en svårt efter att ha blivit neddragen i folkmassan, slagen och trampad på.

I kontrast till tidigare händelser där myndigheter ofta agerat passivt mot uppenbart antisemitiska yttringar, signalerar nu det tyska rättssamhället en tydlig förändring: våld, hat och uppvigling under förevändning av "solidaritet" kommer inte längre tolereras.

Hat under falsk flagg Demonstrationen i Berlin var en i raden av tillställningar som officiellt beskrivs som stöd för Palestina – men i realiteten domineras av hat mot Israel och judar. Slagord som "From the river to the sea, Palestine will be free", som i Tyskland är kriminaliserat då det betraktas som ett Hamas-kopplat uttryck för Israels förintelse, hördes återigen.

Även öppet antisemitiska påståenden som ”barnamördare” och ”judar ut” har hörts vid liknande demonstrationer, vilket nu lett till krav på förbud mot denna typ av sammankomster – krav som tidigare ansetts för radikala, men som får allt större stöd.

Den tyska inrikesministerns bedömning är tydlig: många av dessa demonstrationer har lämnat politisk aktivism bakom sig och blivit plattformar för hat och våldsromantik.

Väst börjar försvara sina egna principer Det mest anmärkningsvärda med helgens gripanden är kanske inte antalet – utan att de alls skedde. Under lång tid har västvärldens rättsstater backat undan inför hatyttringar, av rädsla för att uppfattas som intoleranta.

Men tålmodigheten verkar nu vara på väg att ta slut. För varje gång poliser attackeras, för varje gång Pride-evenemang kapas för politiska syften, för varje gång islamistiska slagord ropas utanför synagogor – blir det svårare att försvara passivitet i toleransens namn.

Samhället börjar på allvar reagera – inte mot yttrandefrihet, utan mot våldsbejakande ideologier som använder yttrandefriheten som sköld.

Tyskland visar vägen – men Sverige då? Tyskland har ett historiskt ansvar att bekämpa antisemitism, men också en tydlig förvaltningskultur som nu börjar vakna. Berlin har visat att det går att både försvara demonstrationsfriheten – och samtidigt sätta en gräns mot våld, hot och hat.

Frågan är: när följer Sverige efter?

Hur många demonstrationer med hotfull stämning, israelfientliga slagord och okritisk journalistik krävs innan svenska myndigheter inser att vissa rörelser använder västerländsk frihet för att angripa dess grundvalar?

Helgens utveckling i Berlin är ett steg i rätt riktning. Västvärlden måste inte bara försvara demokratins yttre gränser – utan också dess inre.