Theutenberg: Islamismen förändrar Europa – ”FN är i praktiken dött” Den tidigare UD-diplomaten och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg riktar i en uppmärksammad intervju skarp kritik mot utvecklingen i Europa, FN-systemets funktion och Sveriges historiska biståndspolitik.

I intervjun, publicerad av Samnytt, tecknar Theutenberg bilden av en värld där den folkrättsliga ordning som etablerades efter andra världskriget har försvagats – och där ideologiska och religiösa konflikter åter står i centrum.

Lång karriär i maktens korridorer Bo Theutenberg har under flera decennier arbetat i svensk utrikesförvaltning, bland annat som folkrättssakkunnig med nära koppling till den politiska ledningen. Parallellt hade han militär bakgrund och rörde sig i skärningspunkten mellan diplomati och säkerhetspolitik under kalla kriget.

Han har senare blivit en tydlig röst i debatten om internationell rätt, svensk neutralitetspolitik och geopolitikens förändring.

3500 miljarder i bistånd Ett av de mest uppmärksammade uttalandena i intervjun rör Sveriges historiska biståndspolitik. Theutenberg hävdar att Sverige sedan 1950-talet totalt lagt omkring 3 500 miljarder kronor på bistånd till olika revolutionära rörelser och regimer i Afrika och Latinamerika.

Han menar att biståndet i många fall haft en ideologisk dimension och kopplar detta till socialdemokratins utrikespolitiska linje under 1900-talets senare del.

Det bör noteras att siffran 3 500 miljarder inte preciseras närmare i intervjun, och att den sannolikt avser en summering av flera decenniers samlade biståndsbudgetar i löpande priser. Sverige har under lång tid legat i topp internationellt vad gäller bistånd som andel av BNP.

Islamism och revolutionen i Iran Theutenberg beskriver den iranska revolutionen 1979 som en avgörande ideologisk brytpunkt. Enligt honom markerade den inte bara ett maktskifte i Iran utan också början på en bredare islamistisk politisk expansion. Han menar att Europa underskattat den politiska dimensionen av islamismen och att utvecklingen i flera europeiska länder i dag måste förstås i det ljuset.

I intervjun hävdar han att generösa migrations- och medborgarskapsregler bidragit till att politisk islam fått ökat inflytande i väst.

”FN fungerar inte längre” Ett annat centralt tema är den internationella rättsordningen. Theutenberg menar att FN-systemet i praktiken förlorat sin förmåga att upprätthålla världsfreden, bland annat eftersom permanenta medlemmar i säkerhetsrådet själva är parter i väpnade konflikter. Han beskriver detta som ett systemfel som underminerar hela den folkrättsliga konstruktionen.

I samma resonemang argumenterar han för att förebyggande militära åtgärder i vissa fall kan vara legitima ur ett självförsvarsperspektiv – ett synsätt som är omdiskuterat inom folkrätten och som långt ifrån delas av alla experter.

Kritik mot svensk utrikespolitik Theutenberg riktar även kritik mot svensk socialdemokratisk utrikespolitik under kalla kriget. Han beskriver vad han kallar ideologisk infiltration i medier och institutioner och menar att Sverige under lång tid förde en dubbel linje – offentligt kritisk mot väst men med militära kanaler öppna mot Nato.

Den bilden är omstridd och har debatterats i forskningen om svensk säkerhetspolitik, där tolkningarna går isär kring hur medvetet och systematiskt detta dubbelspel i så fall var.

En mörk framtidsprognos Sammanfattningsvis ger intervjun en genomgående kritisk och varnande bild av Europas utveckling. Theutenberg menar att västvärlden befinner sig i en ideologisk brytningstid där frågor om suveränitet, religion och säkerhet åter står i centrum.

Intervjun väcker frågor som sträcker sig bortom partipolitiken och rör större linjer i svensk och europeisk självförståelse: hur ska folkrätten tolkas i en multipolär värld, hur ska migration och integration hanteras, och vilken roll ska bistånd och internationell solidaritet spela framöver?

Oavsett om man delar Theutenbergs analys eller inte är det en röst från en tidigare maktposition i svensk utrikespolitik – och den lär fortsätta väcka debatt.