Vårändringsbudgeten är runt hörnet – och med klassisk strategi släpper regeringen nyhet för nyhet. Den senaste: ett tillskott på 200 miljoner kronor för att öka antalet platser på Sis-hem. Men hur långt räcker pengarna – och är det rätt väg framåt?

Regeringen har presenterat ännu en nyhet i raden av utspel inför vårändringsbudgeten: 200 miljoner kronor avsätts för att skapa fler platser på Statens institutionsstyrelses (Sis) särskilda ungdomshem.

Just nu står 49 barn och unga i kö till Sis. Bristen på platser har under lång tid varit ett växande problem, inte minst mot bakgrund av att gängrelaterad brottslighet kryper ned i åldrarna. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har varnat för att unga i väntan på plats riskerar att rekryteras av kriminella – eller till och med begå mord.

– Nu får myndigheten de resurser de ser att de behöver för att kunna möta behovet, säger socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M), utan att specificera hur många nya platser det faktiskt kan bli.

Regeringen öppnar också för att fler Sis-hem ska kunna inrättas genom att Statens institutionsstyrelse sluter avtal med kommuner och regioner, som då kan driva verksamheten i statens namn.

Ett akut behov Sis själva välkomnar satsningen men pekar samtidigt på att det främst är behovet av platser för unga som dömts till sluten ungdomsvård som ökat kraftigt. Det är alltså inte bara väntande omhändertagna ungdomar enligt LVU som behöver plats, utan också en växande grupp unga gärningspersoner dömda för allvarliga brott. Behovet är därför både kvantitativt och kvalitativt.

Utöver tillskottet till Sis avsätts även:

  • 100 miljoner kronor till kommuner för att de ska ha råd att placera barn och unga där socialtjänsten ser behov.
  • 50 miljoner kronor till så kallade skolsociala team – ett samarbete mellan skola och socialtjänst med syfte att förbättra skolnärvaro och ge stöd i ett tidigt skede.

Perspektiv Den nuvarande krisen inom Sis är inte ny. År av larm om våld, rymningar, personalbrist och låg säkerhet har präglat både mediebilden och verkligheten. Samtidigt är behovet av fungerande tvångsvård för unga obestridligt. I takt med att rättsväsendet agerar hårdare mot unga grova våldsbrottslingar – inte minst efter Tidöavtalets skärpningar – har trycket på Sis ökat dramatiskt.

Frågan är dock om mer pengar är tillräckligt. Utmaningarna inom Sis handlar inte bara om kvantitet, utan också om kvalitet och förmågan att hantera en ny typ av klienter: unga som inte bara är vårdbehövande, utan djupt rotade i organiserad kriminalitet.

Satsningen från regeringen lär få brett politiskt stöd – men den väcker också frågan varför dessa insatser inte kom tidigare, när larmen om platsbrist, rekryteringsvågor och våld inom ungdomshemmen redan klingade högt. Att gängvåldet ”krupit ner i åldrarna” har varit tydligt för alla som följt utvecklingen.

Merita följer regeringens utspel inför vårändringsbudgeten och återkommer med fler analyser. Nästa steg blir att granska vilka långsiktiga reformer – om några – som kommer bakom kortsiktiga tillskott.