Bostadsbrist eller hyresreglering? Media låter Hyresgästföreningen sätta agendan I veckan rapporterade flera medier att "allt fler hyresrätter står tomma – trots bostadsbrist". Utgångspunkten: en siffra från SCB som visar att drygt 20 000 lägenheter stod tomma hösten 2024. Analysen? Den överlåts till Hyresgästföreningen – vars vice ordförande får fritt spela ut kortet ”vansinnigt slöseri” utan att en enda kritisk fråga ställs.

Det allvarliga är inte att Hyresgästföreningen framför ett planekonomiskt synsätt – det är deras roll. Det allvarliga är att stora nyhetsmedier släpper det perspektivet oemotsagt, utan att utmana, kontextualisera eller granska premisserna.

När utbudsbrist kallas bostadsbrist Det finns inte brist på bostäder i Sverige i allmän mening – det finns en obalans mellan efterfrågan, betalningsförmåga och var folk vill bo.

Bo Söderberg, docent i fastighetsekonomi, säger det rakt ut: ”Det finns tillräckligt många bostäder. Men det finns inget ekonomiskt-juridiskt system som hjälper de särskilt behövande.”

Men detta konstaterande drunknar snabbt i Hyresgästföreningens narrativ om att staten borde bygga mer, hålla nere hyror och i praktiken reglera bort marknadens roll.

Vad journalisten borde ha frågat är:

  • Varför står nyproducerade lägenheter tomma?
  • Vilken roll spelar hyresregleringen?
  • Varför motarbetas småhusbyggande i många kommuner?

Men sådana frågor ställs inte. Istället levereras ett färdigförpackat vänsternarrativ till läsarna – okritiskt, emotionellt och ideologiskt förankrat.

Tomma lägenheter där ingen vill bo Artikeln redovisar siffror: flest tomma hyresrätter finns i mindre kommuner. 14 179 av 20 246 står i kommuner med färre än 75 000 invånare. Varför? För att det inte finns tillräckligt med efterfrågan där – oavsett hyran.

Detta är inte ett slöseri, det är ett uttryck för människors fria val. Problemet är inte att ingen vill bo där – utan att systemen är byggda på idén att alla lägenheter alltid ska ha hyresgäster, till vilket pris som helst.

Så ser en bostadsmarknad ut där incitamenten styrs av ideologi snarare än efterfrågan.

Bostadspolitikens blinda fläckar Regeringens försök att förenkla regelverk, bygga fler småhus och skapa rörlighet omnämns i förbifarten. Men det är svårt att ta plats när hela artikeln bygger på tanken att marknaden är problemet – och staten lösningen.

Få frågar vad som händer med investeringsviljan om fastighetsägare inte får ta ut marknadsmässig hyra. Eller vad som händer med boendekvalitet när hyresregleringen kväver underhållsincitiven.

I stället får Hyresgästföreningen åter stå oemotsagd – som om deras perspektiv vore neutralt.

Medias roll: från granskare till megafon Det journalistiska problemet är alltså inte att vänstern får komma till tals. Det är att journalisten själv aldrig utmanar berättelsen. Det som borde vara en rapport om strukturella obalanser och politiska val, blir en partsinlaga – förklädd till samhällsnyhet.

Och så fortsätter förtroendet för medier att urholkas. För när hela högerns verklighetsbild – med marknadsdynamik, incitament och äganderätt – konsekvent utelämnas, då framstår inte medierna som objektiva. De framstår som aktivister i en annan kostym.