En krönika som går på tvärs med hela det svenska etablissemanget Lennart Göranson utmanar den svenska jämlikhetsdogmen och försvarar förmögenhetskoncentration som en nödvändighet för att välstånd ska kunna skapas. Det är en uppfriskande krönika i ett politiskt klimat där avund ofta slår förnuftet på fingrarna.

I en ny krönika i Bulletin riktar Lennart Göranson, tidigare marknadsekonomisk talesperson för Medborgerlig Samling, ett välriktat slag mot den svenska självbilden som jämlikhetens förlovade land. Rubriken är provocerande i sin enkelhet: ”Ojämlikhet är förutsättningen för vårt välstånd.”

För den som lärt sig att fördöma ekonomiska klyftor som orättvisa – eller som ett politiskt problem i sig – är krönikan som att svära i kyrkan. Men just därför är den så viktig.

Sverige: Mest jämlikt i OECD – men ändå ett jämlikhetsproblem? Göranson börjar med att slå hål på myten om att Sverige har stora inkomstskillnader. Tvärtom har vi den lägsta lönespridningen i hela OECD – även före skatt. Den morot som löneskillnader innebär för ansträngning och ansvar har i praktiken urholkats i Sverige. Detta är knappast något att fira för den som värdesätter produktivitet och ansvarstagande.

Det som däremot diskuteras är förmögenhetsskillnader – och här blir vänstern snabbt upprörd. När 1 procent av svenskarna äger mer än en tredjedel av förmögenheten, som Credit Suisse visar, är det för vissa ett bevis på strukturell orättvisa. Men för Göranson är det tvärtom ett bevis på att vårt ekonomiska system fungerar.

Kapital koncentreras – men skapar arbete åt alla ”Kapitalet” har blivit ett skällsord, men vad är det egentligen? Förmögenheter består inte av champagne och guldbadkar – de består av aktieposter i företag som producerar våra varor, skapar våra jobb och betalar våra löner. Utan förmögenheter – inget produktionskapital. Och utan produktionskapital – inget välstånd.

Det är just därför Göranson vänder sig mot organisationer som Oxfam eller Dagens Arena. Deras budskap är enkelt: Ta från de rika och ge till de fattiga. Men Göranson visar varför det inte är så enkelt: om kapitalet förvandlas till konsumtion, så upphör produktionen.

Den svenska jämlikhetsvurmen leder fel Göranson gör en viktig åtskillnad mellan inkomstjämlikhet och förmögenhetsjämlikhet – en distinktion som ofta slarvas bort i den svenska debatten. Sverige är redan extremt jämlikt vad gäller inkomster. Att vi dessutom skulle utplåna skillnader i förmögenhet vore direkt skadligt.

Det finns inget i vägen för att enskilda individer får bli mycket rika – så länge deras rikedom är kopplad till att de skapat värde för andra. Och det är precis så den kapitalistiska marknadsekonomin fungerar: den ger konsumenten makten att belöna eller straffa ägare genom sina köpbeslut.

I slutändan är det inte jämlikhet som bygger samhällen. Det är kapital, ansvar, risk och entreprenörskap. Utan dessa finns inga löner att jämna ut.