Entreprenören och samhällsdebattören Henrik Jönsson riktar i sin senaste lördagsvideo hård kritik mot den alltmer absurda kulturdebatt som drivs från vänsterhåll. Utgångspunkten är den kontrovers som uppstått kring en jeansreklam med skådespelerskan Sydney Sweeney – som av vänsterdebattörer beskrivits som både ”fascistisk” och ”nazistisk propaganda”.

Woke som kulturrevolution Jönsson kopplar reaktionerna till de idéer som föddes vid Frankfurtskolan på 1900-talet, där man hävdade att samhällsförändring sker genom kontroll av kultur, medier och utbildning snarare än genom enbart politik och ekonomi. Han menar att dagens ”kritiska teorier” är en direkt förlängning av denna tanke – med syfte att styra människors värderingar i socialistisk riktning.

Från Snövit till Bud Light Videon tar upp flera exempel där kulturindustrin, enligt Jönsson, misslyckats kapitalt genom att sätta ideologi framför publiken. Disneys omstöpning av Snövit till en ”radikalfeministisk hjältinna” blev ett miljardfiasko, Bud Lights samarbete med en transaktivist kostade ölbolaget sin topplacering i försäljning, och Jaguar förlorade sin identitet när varumärket gjordes om till ett identitetspolitiskt projekt.

Lyxåsikternas dubbelmoral Jönsson myntar begreppet ”lyxåsikter” – ståndpunkter som ger hög social status bland eliten, men vars konsekvenser alltid drabbar någon annan. Flygskam, vindkraftshyckleri och en naiv migrationspolitik är exempel där politiker och opinionsbildare kunnat posera som moraliskt överlägsna, medan kostnaderna lagts på vanligt folk.

Allvarliga följder Bakom retoriken döljer sig, menar Jönsson, mycket verkligt lidande. Han pekar på hur ideologiskt driven könsvård skadat unga, hur hedersmord länge förnekats av politiska skäl och hur gängkriminaliteten spelats ner som ”rasistiska hjärnspöken”. I samtliga fall, säger han, har det varit viktigare för vänstern att försvara sina teorier än att skydda dem som drabbas.

Marknaden som motstånd Avslutningsvis argumenterar Jönsson för att det i slutändan är den fria marknaden som kan bromsa woke-agendan. När filmer, reklamer och produkter floppar, då talar verkligheten sitt tydliga språk: människor vill inte bli ideologiskt uppfostrade, de vill bli underhållna och möta autentiska berättelser.