Kraftiga reaktioner efter beskedet Klimatminister Romina Pourmokhtaris besked om att Liberalerna vill skrota det så kallade transportmålet har utlöst kraftiga politiska reaktioner.

Målet – att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till 2030 jämfört med 2010 – har hittills bara nåtts till 19 procent.

Oppositionen anklagar regeringen för att ge upp.

– Jag tycker att regeringen borde skämmas. Det här är ett kvitto på den klimatfiaskopolitik de har fört, säger Åsa Westlund (S).

Miljöpartiets Daniel Helldén kallar beskedet ”ett pinsamt sätt att försöka dölja en usel klimatpolitik”.

Oppositionen försvarar målet – men inte vägen dit Samtidigt blir oppositionens linje mer komplex när frågan konkretiseras.

Varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet vill uttryckligen lova att målet går att nå – särskilt inte utan högre bränslepriser eller andra ingripande åtgärder.

Helldén medger att målet inte kan nås utan åtgärder som påverkar bränslepriserna, samtidigt som elektrifiering och alternativa lösningar byggs ut.

Det sätter fingret på kärnfrågan: Är målet i praktiken beroende av kostnadsökningar för hushållen?

Splittring även inom Tidö Sverigedemokraterna, som länge velat avskaffa transportmålet, välkomnar Liberalernas omsvängning – men kallar den samtidigt ”märklig”.

Martin Kinnunen (SD) påpekar att Liberalerna nyligen deltog i en utredning utan att vilja ta bort målet, för att nu ändra sig.

Kristdemokraterna går ännu längre. De vill inte ha några nationella klimatmål utöver EU:s gemensamma åtaganden.

Det innebär att klimatfrågan åter blivit en ideologisk skiljelinje även inom regeringsunderlaget.

Symbolmål eller styrinstrument? Transportmålet har fungerat som ett tydligt politiskt riktmärke i över ett decennium.

För dess försvarare är det ett nödvändigt styrinstrument – ett sätt att hålla trycket uppe i omställningen.

För kritikerna har det blivit ett symbolmål utan förankring i verkliga förutsättningar.

När ett mål ser ut att missas kraftigt uppstår en politisk logik:

  • Antingen skärper man åtgärderna.
  • Eller så omformulerar man målet.

En klimatdebatt i ny fas Reaktionerna visar att klimatpolitiken är på väg in i en ny fas.

Den tidigare konsensusen kring höga nationella mål spricker. I stället blir frågan mer konkret: Hur mycket är politiken beredd att påverka människors vardag för att nå uppsatta procentsiffror?

Och vad händer med förtroendet när mål sätts som i praktiken inte går att nå?

Striden om transportmålet är därför större än en procentsats.

Den handlar om trovärdighet – och om vilken typ av klimatpolitik Sverige faktiskt ska föra framöver.