I BREV 287 sågas Socialdemokraternas integrationsidéer som tvång i frihetens förklädnad

När retoriken faller på eget grepp I sitt senaste nyhetsbrev riktar Jens Ganman skoningslös kritik mot Socialdemokraternas integrationsidéer, efter att ha lyssnat på kulturutskottets ordförande Lawen Redars medverkan i Aktuellt. Hon försöker där, enligt Ganman, förklara partiets vision om att "blanda" bostadsområden – men ju fler ord hon använder, desto mer ogenomtänkt framstår projektet.

“Oh, nej! Vi ska absolut inte tvinga nån att flytta. Vi ska bara bygga lite nya enplansvillor mitt bland höghusen”, raljerar Ganman och ställer den retoriska följdfrågan: vem ska bygga dem? Och vem vill flytta in?

Ganmans poäng: ingen tror på idén – inte ens politikerna själva Ganman pekar på det faktum att de politiker som förespråkar dessa "demografiska blandningar" själva inte lever som de lär. Han noterar att Redar lämnat förorten och numera bor i Vasastan – medan vanliga svenskar förväntas offra sin trygghet och livsmiljö för en politisk idé om social ingenjörskonst.

“Alla vill ju bort från skiten, inklusive Redar”, skriver Ganman, och menar att den sanna signalen är självklar: ingen väljer detta frivilligt. Det handlar om kollektivt skambeläggande – och en underförstådd bostadsplikt.

Skarp satir i sedvanlig Ganman-stil Som vanligt sparar Ganman inte på satiren. Han drar paralleller till ett alternativt värnpliktsliknande system – en bostadsplikt där medborgare tvingas bo i områden de själva valt bort. Han driver också med SVT:s verklighetsbild, där en "medelsvensson" i reportage i praktiken riskerar vara en av mediehusets egna – på väg hem från Cartier med delikatesskorv i väskan.

“Landets godaste människor lever inte som de lär. Det vet vi redan. Så varför fortsätta denna, för alla parter, förnedrande charad?”

Ett 50-årsjubileum som försvann i tystnad Brevet behandlar också kort andra ämnen – som en SVT-knäck han kallar ”halvbra”, ett nedtystat 50-årsjubileum och ännu ett kapitel i vad han kallar ”transkriminella samtal” – men det är integrationspolitiken som utgör navet i detta nummer: en kritik av hyckleriet, det moraliska tvånget och maktens språk som saknar kontakt med människors faktiska preferenser.